sofiabristedt

Skolavslutningen gick bra ända tills det var dags för niornas betygutdelning. Efteråt grät nästan alla & jag som är svag för just sådant grät jag med.. Sedan skrattade jag lite åt mig själv. Jag går inte ens ut nian, varför gråter jag? Det var nog för att jag var tvungen att lämna alla mina barndoms vänner (som jag knappt känner nu, i&försig!), och min allra bästa vän.

Vem ska jag nu till hösten vända mig till om jag hamnar i konflikter med mina klasskamrater? Vem ska jag gå och prata med och få stöd hos? Hmm.. Jag får helt enkelt åka bort till Kattegatt & leta upp Sofia! Nej, men det fixar sig nog hoppas jag. Många gamla minnen dök upp från när man var liten, och jag tror inte att jag har insett att en stor del av mina gamla vänner lämnar skolan nu.

Jag undrar hur allt kommer bli till hösten, utan Evelina, en av mina absolut närmaste vänner.

Men nu ska jag först leva livet och njuta av mitt sommarlov! Problemen och funderingarna får vänta till skolstarten.